Svar på tal
Tänk er ordet kärlek, och dess betydelse för varje enskild individ. Kärlek kan ha så många olika betydelser till så galet många olika ändamål. För vissa kan kärlek visas till en familjemedlem, vän, pojk/flickvän, ett djur, en sten, en byggnad, en plats, en låt, en händele, ett lag, ett föremål etc. Och ofta visas kärlek i olika mängder beroende helt och hållet på vad/vem/vilket känslan ska uttryckas till.
Många utav er som just nu läser det här inlägget, är Gaisare precis som jag. Ja, en helt vanlig supporter till Göteborgs Atlet och Idrottssällskap. Men sedan finns det ju olika grader av supporterskap, vissa nöjer sig med det goda och vissa ger sig in i det tuffa i med och motgång. Dock är varenda ynka supporter så otroligt viktig och betydelsefull för GAIS, oavsett hur mycket/lite ni stöttar, det ska ni verkligen veta.
GAIS är en förening med så sjukt många flitiga ideellt arbetande personer, och arbetet de gör ska bara bugas, bockas och tacksamt tas emot för. Jag kan bara skriva för mig själv och hur jag känner, därför är orden mina. Men något jag dock är helt hundra på är att den kärlek vi arbetande personer kring GAIS har, är exakt den samma. Det är kärleken för förenigen som gör att arbetet är värt allt slit, alla mil, alla med och motgångar, osv.
Men kärleken byggs upp av någonting också, den kan ju inte bara finnas där helt plöstligt? Eller? Oftast är det de absolut minsta ögonblicken som betyder mest, som kan ge en en sådan adrenalinkick och energibomb som sitter kvar i evigheter. Ögonblick som bygger upp kärleken för något/någon, i detta fallet talar jag om GAIS. I mitt fall är det många faktorer som spelar in i en "Love Story" till föreningen. Fotbollen, alla underbara människor man träffar, stämningen, de gemensamma händelserna vi alla upplever tillsammans, osv igen.
Tillbaka till det ideella arbetet. Och glöm inte, jag kan endast tala för mig själv. GAIS har gjort mig till miljonär, BILJIONÄR till och med, på erfarenhet. Vissa kallar det ideellt, då man inte får något betalt för det arbete eller den tjänst man utgör. Jag har dock svårt att se att jag arbetar ideellt för den här föreningen, eftersom jag får så otroligt mycket annat av att göra det jag älskar för en förening som jag älskar över hela mitt hjärta.
Jag får se mitt älskade GAIS lira boll, uppleva, lära känna massa underbara människor, utvecklas som person, utvecklas som fotograf, få erfarenheter, osv x3.
Inga pengar i världen kan någonsin mätas med det jag får av GAIS, aldrig.
Och jag är både tacksam och stolt över att ha fått fortsätta fotografera för GAIS sedan min första "provfotografering" förra våren (2012). Ett tydligt tecken på att GAIS satsar på unga, inte bara inom fotbollen utan även i verksamheten runt omkring, för jag är ju trots allt inte ens 17 år fyllda. Lyckas kan man göra på en idell nivå också. Och det är inte många i min ålder som skulle kunna tänka sig att arbeta ideellt, just sayin'.. För ett arbete som fotograf för en föreing som GAIS kräver rätt mycket jobb efter matcherna också. Räknar vi till en match, jobbar jag i genomsnitt 270 minuter, enkelt räknat.
Då kan ni säkert undra vad jag gör under de resterande 180 minutrarna efter en fotbollsmatch.. Kommer jag hem med 1000 bilder, är det inte så att alla direkt läggs upp på hemsidorna. Det ska rensas, väljas ut, sorteras, väljas ut igen, efterbehandlas och publiceras på 3 olika webbplatser. Det tar sin lilla tid, och då är 180 minuter snabbt räknat. Men jag har aldrig någonsin klagat, allt man kan göra är att njuta och vara så glad över att man faktiskt får jobba så nära sitt favoritlag som man får. Allt handlar om kärleken man har för GAIS.
Många utav er som just nu läser det här inlägget, är Gaisare precis som jag. Ja, en helt vanlig supporter till Göteborgs Atlet och Idrottssällskap. Men sedan finns det ju olika grader av supporterskap, vissa nöjer sig med det goda och vissa ger sig in i det tuffa i med och motgång. Dock är varenda ynka supporter så otroligt viktig och betydelsefull för GAIS, oavsett hur mycket/lite ni stöttar, det ska ni verkligen veta.
GAIS är en förening med så sjukt många flitiga ideellt arbetande personer, och arbetet de gör ska bara bugas, bockas och tacksamt tas emot för. Jag kan bara skriva för mig själv och hur jag känner, därför är orden mina. Men något jag dock är helt hundra på är att den kärlek vi arbetande personer kring GAIS har, är exakt den samma. Det är kärleken för förenigen som gör att arbetet är värt allt slit, alla mil, alla med och motgångar, osv.
Men kärleken byggs upp av någonting också, den kan ju inte bara finnas där helt plöstligt? Eller? Oftast är det de absolut minsta ögonblicken som betyder mest, som kan ge en en sådan adrenalinkick och energibomb som sitter kvar i evigheter. Ögonblick som bygger upp kärleken för något/någon, i detta fallet talar jag om GAIS. I mitt fall är det många faktorer som spelar in i en "Love Story" till föreningen. Fotbollen, alla underbara människor man träffar, stämningen, de gemensamma händelserna vi alla upplever tillsammans, osv igen.
Tillbaka till det ideella arbetet. Och glöm inte, jag kan endast tala för mig själv. GAIS har gjort mig till miljonär, BILJIONÄR till och med, på erfarenhet. Vissa kallar det ideellt, då man inte får något betalt för det arbete eller den tjänst man utgör. Jag har dock svårt att se att jag arbetar ideellt för den här föreningen, eftersom jag får så otroligt mycket annat av att göra det jag älskar för en förening som jag älskar över hela mitt hjärta.
Jag får se mitt älskade GAIS lira boll, uppleva, lära känna massa underbara människor, utvecklas som person, utvecklas som fotograf, få erfarenheter, osv x3.
Inga pengar i världen kan någonsin mätas med det jag får av GAIS, aldrig.
Och jag är både tacksam och stolt över att ha fått fortsätta fotografera för GAIS sedan min första "provfotografering" förra våren (2012). Ett tydligt tecken på att GAIS satsar på unga, inte bara inom fotbollen utan även i verksamheten runt omkring, för jag är ju trots allt inte ens 17 år fyllda. Lyckas kan man göra på en idell nivå också. Och det är inte många i min ålder som skulle kunna tänka sig att arbeta ideellt, just sayin'.. För ett arbete som fotograf för en föreing som GAIS kräver rätt mycket jobb efter matcherna också. Räknar vi till en match, jobbar jag i genomsnitt 270 minuter, enkelt räknat.
Då kan ni säkert undra vad jag gör under de resterande 180 minutrarna efter en fotbollsmatch.. Kommer jag hem med 1000 bilder, är det inte så att alla direkt läggs upp på hemsidorna. Det ska rensas, väljas ut, sorteras, väljas ut igen, efterbehandlas och publiceras på 3 olika webbplatser. Det tar sin lilla tid, och då är 180 minuter snabbt räknat. Men jag har aldrig någonsin klagat, allt man kan göra är att njuta och vara så glad över att man faktiskt får jobba så nära sitt favoritlag som man får. Allt handlar om kärleken man har för GAIS.
Kommentarer
Trackback
