"Vilka har Sveriges bästa hejarklack"
Kylan började komma smygandes i vinden, men att säga att man är van vid annat när man befinner sig på Valhalla, är en lögn. Det luktade försäsong. Kamerautrustningen var med, GAIS nye tillskott videokameran var med, TIFO-grabbar var där, A:et på Valhalla var inte där, kylan var nästan där, supportrarna var garanterat där.
Det var dags för säsongens första träning, det var dags att rulla igång allvaret igen. Äntligen.
Supportrarna började ankomma, en efter en i samma stund som den nya truppen intog planen. Ståplats förvandlades till ett levande konstverk för några sekunder, med en text som talar för säsongens stenhårda mål. Uppflyttning. Man ryser av bara tanken på att få uppleva slutsignalen som talar om att vi gått upp till Allvenskan. Men man ryser minst lika mycket av det man har; av att få stå på Valhalla, höra supportrarna heja fram killarna och applådera, av att få se ett sådant engagemang av supportrarna, på en träning. HA!
"Vilka har Sveriges bästa hejarklack" måntro?
Det var dags för säsongens första träning, det var dags att rulla igång allvaret igen. Äntligen.
Supportrarna började ankomma, en efter en i samma stund som den nya truppen intog planen. Ståplats förvandlades till ett levande konstverk för några sekunder, med en text som talar för säsongens stenhårda mål. Uppflyttning. Man ryser av bara tanken på att få uppleva slutsignalen som talar om att vi gått upp till Allvenskan. Men man ryser minst lika mycket av det man har; av att få stå på Valhalla, höra supportrarna heja fram killarna och applådera, av att få se ett sådant engagemang av supportrarna, på en träning. HA!
"Vilka har Sveriges bästa hejarklack" måntro?
Ladda upp för ett magiskt år, ett grönsvart år. Jag är med, är du?
GAIS - Ljungskile 8 februari
Valhalla IP
15:00
"2013, året då vi alla kom samman"
Hur ska jag någonsin kunna sammanfatta året 2013 hyfast kortfattat, med alla dessa händelser som inträffat!? Nåja, jag ger det ett försök och lär säkert glömma ett eller annat, men nu kör vi!
Året 2013 inleddes med en påbörjad beslutsångest över den gymnasielinje jag valde att påbörja efter att ha gått ut nionde klass våren 2012. Mitt val DÅ, föll självfallet till naturbrukslinjen på Sveriges Ridgymnasium i Kungsbacka. Ett val jag stortrivdes med under min första termin, höstterminen 2012. Men efter ett växande fotointresse som satte extra fart i mitt första år som fotograf för GAIS (2012), började tankarna spinna vidare på om det här med hästar verkligen var det jag ville satsa på och arbeta med i mitt liv. Mina tankar kring ett beslut om att byta skola och inriktning följde med mig in i vårterminen 2013, ett år som skulle komma att bli helt fantastiskt.
Samtidigt inledde GAIS sin försäsong med en hemmamatch på ett svinkallt Valhalla mot Häcken. Man hade gått med en sjuk abstinens hela vintern trots ett pissigt och förfärligt 2012, med små förhoppningar och ett tänk om att "det går säkert bättre nästa säsong"... GAIS förlorade denna match med 0-1, men man gick ändå från Valhalla den eftermiddagen lycklig, på något sätt. Detta skulle bli mitt andra år att fotografera för GAIS men mitt "första riktiga" från säsongsstart.
Vintern gick och efter att ha haft ens pappa bosatt uppe i Karlstad inte ens ett helt år, flyttade han ner till goa Göteborg igen och hela min familj kom äntligen samman igen. En pusselbit i mitt liv som äntligen blev funnen och satt på sin rätta plats i livspusslet.
Året 2013 inleddes med en påbörjad beslutsångest över den gymnasielinje jag valde att påbörja efter att ha gått ut nionde klass våren 2012. Mitt val DÅ, föll självfallet till naturbrukslinjen på Sveriges Ridgymnasium i Kungsbacka. Ett val jag stortrivdes med under min första termin, höstterminen 2012. Men efter ett växande fotointresse som satte extra fart i mitt första år som fotograf för GAIS (2012), började tankarna spinna vidare på om det här med hästar verkligen var det jag ville satsa på och arbeta med i mitt liv. Mina tankar kring ett beslut om att byta skola och inriktning följde med mig in i vårterminen 2013, ett år som skulle komma att bli helt fantastiskt.
Samtidigt inledde GAIS sin försäsong med en hemmamatch på ett svinkallt Valhalla mot Häcken. Man hade gått med en sjuk abstinens hela vintern trots ett pissigt och förfärligt 2012, med små förhoppningar och ett tänk om att "det går säkert bättre nästa säsong"... GAIS förlorade denna match med 0-1, men man gick ändå från Valhalla den eftermiddagen lycklig, på något sätt. Detta skulle bli mitt andra år att fotografera för GAIS men mitt "första riktiga" från säsongsstart.
Vintern gick och efter att ha haft ens pappa bosatt uppe i Karlstad inte ens ett helt år, flyttade han ner till goa Göteborg igen och hela min familj kom äntligen samman igen. En pusselbit i mitt liv som äntligen blev funnen och satt på sin rätta plats i livspusslet.
Vintern och våren gick och jag fattade slutligen ett beslut om gymnasiet. Ett tufft beslut, eftersom jag älskade min klass alldeles för mycket för att egenligen kunna/vilja lämna. Jag gick klart min sista termin av årskurs 1 på ridgymnasiet och tog under sommarlovsavslutningen, farväl av skolan, lärarna och alla elever för att inte återvända efter sommaren.
Sommaren 2013 skulle komma att bli helt magisk och det blev den. Efter en helt grym konsert av Gyllene Tider som röjde sönder Ullevi, var sommaren komplett. Som Gaisare hade man heller inte så mycket att klaga på efter en bra säsong innan det kommande sommaruppehållet. Jag och Robin åkte till Jönköping för att ta del av den sista matchen och på grund av mina otroligt duktiga kartkunskaper åkte vi fel och åkte mot Växjö eller Värnamo, sak samma, istället för Stadsparksvallen...
Det var inte sista gången vi skulle ha otur i trafiken denna sommar. Vi hade äntligen funnit ett datum där vi båda kunde åka upp till Gaisgården för att göra lite foto- och skrivjobb. Detta satte dock en lastbilschaufför stopp för, mitt på E6an i riktning mot Kallebäcksmotet, typiskt. Vi kom i alla fall en liten bit mot Gaisgården, tills vi blev påkörda av en lastbil i vår vänstra sida av bilen. Detta resulterade i en slide så vi hamna nos mot nos mot jättelastbilen. Han hann som tur var svänga åt sidan innan vi backade in i "vägrefugen". Det blev tyvärr ingen Gaisgård den dagen heller.
Sommaren gick och jag följde med min bästa vän Malin, på saker jag aldrig trodde att jag någonsin skulle följa med på; Lotta på Liseberg och följa med och fota Eric Saades Coming Home Tour... Men vad gör man inte för ens vän? Måste säga att Eric har sjuka fans både på gott och på ont, det var en upplevelse i sig att stå och trängas med massa tjejer och jobbiga småbarns föräldrar.
Tillsammans med detta sjuka Saade-fan, hyrde vi två ponnyer som vi gjort de 3-4 senaste somrarna. Efter att ha lämnat tillbaka dem, for jag till Kroatien för en vecka av bara pressning på stranden och bad. En bra uppladdning inför skolstarten... Och det var just den skolstarten som blev den sjukaste av alla. Jag tog tidigare i våras beslut om att byta till media-foto inriktningen på Ljud och Bildskolan i Kungsbacka. Detta innebar att jag var tvungen att gå om ett år, alltså börja i ettan tillsammans med 97-or... Jag gick till skolan, första dagen efter lovet, med höga förväntningar. Väl där, stämde inget. Jag hamnade i en klass med personer som knappt hållt i en kamera förr, med noll motivation. Mina första tankar var: snälla ta mig här ifrån, jag vill tillbaka och vad finns det för möjligheter för mig efter gymnasiet om jag fullföljer min utbildning på bondegymnasiet.
Efter en upp och nedvänd dag på den nya skolan, stack jag direkt till min gamla och överraskade min klass. Men jag talade inte om att jag hade planer på att börja igen. Men väl hemma efter kontakt med rektorer på högskolor runt om i Göteborg, tog jag beslut om att byta tillbaka till ridgymnasiet. Rektorn på den nya fick beskedet på min andra dag och även min gamla rektor. Klassen blev smått överraskad, och saknaden efter den var så stor hade jag märkt efter bara en dag på en annan skola.
GAIS vann, förlorade, vann, förlorade till och från under hela hösten. Men det fanns en annan puls i klubben denna säsongen och supportrar ställde upp med allt möjligt för att bidra med något till vårt älskade GAIS. De flesta beslöt sig för att ta sig i kragen och göra skillnad. "De flesta" blev till fler och tillsammans blev vi starkare. Läktarna lös inte längre med sin frånvaro och mungiporna var inte längre i knävecken hos folk. Trots att det sportsliga varierade från match till match, kom vi alla samman med en tanke om en ljusare framtid.
Skolan var igång och jag var inne på mitt andra gymnasieår, på en helt fel skola. Detta tog stryk på psyket och humöret svängde upp och ner. Tack vare familj, vänner och GAIS fortsatte jag mitt kämpande, men det gick inte att gömma sanningen. Mitt intresse för hästar och ridning, som jag hållt på med sedan jag var 5 år, var på väg att försvinna. Något jag definitivt inte ville förlora, var mitt intresse till att rida. Jag slutade därför att rida helt och hållet på skolan för att eventuellt kunna hitta tillbaka till det senare. Att varje dag, gå till ett ställe man egentligen inte hör hemma på, är en kamp för sig.
Jag försökte tänka positvit och gjorde saker som fick mig att må bra, som att fota GAIS och gå på konsert. Jag och Malin for till Stockholm en liten snabbis för att se självaste Macklemore i Globen! Det var magiskt och konserten kändes som en nystart när jag kom tillbaka till skolan efter den helgen. Med en energi och vilja att kämpa på, närmade sig jullovet långsamt. Men samtidigt började GAIS säsong lida mot sitt slut, en säsong som slutade allt som allt positivt, vilket var otroligt befriande och underbart! Sista matchen kändes som ett adjö av en hel familj, vissa skulle man få träffa igen, vissa inte.
Nu när säsongen var slut, hade man helt plötsligt massa tid över i veckan som man i vanliga fall brukar lägga på GAIS. Jag bestämde mig därför för att försöka lösa så jag kunde ordna en liten fotoutställning i samband med GAIS julmarknad i Nordstan i december. Detta gick att genomföra, och jag kunde planera inför den även på skoltid tack vare fantastiska lärare. Abstinensen efter GAIS var stor, men lugnades lite under tiden som jag planerade och fick uppleva matcherna genom bilderna igen.
Sedan var det dags för Håkan i Scandinavium. En konsert jag sent kommer glömma, med massa Håkan och GAIS! Jag blev oerhört hedrad när en Gaisare under konserten, kom fram och berömde mig för mitt jobb i GAIS. Rörd till tårar och ett ögonblick jag aldrig kommer glömma. Tack snälla!
Efter mycket kämp och slit i skolan, kom jullovet väldigt passande! Och plötsligt var det dags för GAIS julmarknad och min lilla fotoutställning. Den blev som sagt otroligt lyckad och jag blev ytterligare en erfarenhet rikare och fick under en hel dag vistas bland människor jag verkligen tycker om.
2013 blev ett år fyllt av upplevelser och otroliga händelser. Jag har utvecklats inte bara som fotograf utan även som människa. Jag har mycket att tacka GAIS för och er supportrar. Tänkte egentligen inte skriva så mycket mer, det skulle bli en kort sammanfattning, visserligen fick jag kanske inte med allt men ändå.
Tack alla inblandade för ett helt grymt 2013! Men nu påbörjar vi året som blir vårt; 2014! Nu kör vi, och glöm för guds skull inte GAIS - Ljungskile på Valhalla IP den 8 februari!!! Vi ses där.
// Line Skaugrud Landevik
Fotograf GAIS
Sommaren 2013 skulle komma att bli helt magisk och det blev den. Efter en helt grym konsert av Gyllene Tider som röjde sönder Ullevi, var sommaren komplett. Som Gaisare hade man heller inte så mycket att klaga på efter en bra säsong innan det kommande sommaruppehållet. Jag och Robin åkte till Jönköping för att ta del av den sista matchen och på grund av mina otroligt duktiga kartkunskaper åkte vi fel och åkte mot Växjö eller Värnamo, sak samma, istället för Stadsparksvallen...
Det var inte sista gången vi skulle ha otur i trafiken denna sommar. Vi hade äntligen funnit ett datum där vi båda kunde åka upp till Gaisgården för att göra lite foto- och skrivjobb. Detta satte dock en lastbilschaufför stopp för, mitt på E6an i riktning mot Kallebäcksmotet, typiskt. Vi kom i alla fall en liten bit mot Gaisgården, tills vi blev påkörda av en lastbil i vår vänstra sida av bilen. Detta resulterade i en slide så vi hamna nos mot nos mot jättelastbilen. Han hann som tur var svänga åt sidan innan vi backade in i "vägrefugen". Det blev tyvärr ingen Gaisgård den dagen heller.
Sommaren gick och jag följde med min bästa vän Malin, på saker jag aldrig trodde att jag någonsin skulle följa med på; Lotta på Liseberg och följa med och fota Eric Saades Coming Home Tour... Men vad gör man inte för ens vän? Måste säga att Eric har sjuka fans både på gott och på ont, det var en upplevelse i sig att stå och trängas med massa tjejer och jobbiga småbarns föräldrar.
Tillsammans med detta sjuka Saade-fan, hyrde vi två ponnyer som vi gjort de 3-4 senaste somrarna. Efter att ha lämnat tillbaka dem, for jag till Kroatien för en vecka av bara pressning på stranden och bad. En bra uppladdning inför skolstarten... Och det var just den skolstarten som blev den sjukaste av alla. Jag tog tidigare i våras beslut om att byta till media-foto inriktningen på Ljud och Bildskolan i Kungsbacka. Detta innebar att jag var tvungen att gå om ett år, alltså börja i ettan tillsammans med 97-or... Jag gick till skolan, första dagen efter lovet, med höga förväntningar. Väl där, stämde inget. Jag hamnade i en klass med personer som knappt hållt i en kamera förr, med noll motivation. Mina första tankar var: snälla ta mig här ifrån, jag vill tillbaka och vad finns det för möjligheter för mig efter gymnasiet om jag fullföljer min utbildning på bondegymnasiet.
Efter en upp och nedvänd dag på den nya skolan, stack jag direkt till min gamla och överraskade min klass. Men jag talade inte om att jag hade planer på att börja igen. Men väl hemma efter kontakt med rektorer på högskolor runt om i Göteborg, tog jag beslut om att byta tillbaka till ridgymnasiet. Rektorn på den nya fick beskedet på min andra dag och även min gamla rektor. Klassen blev smått överraskad, och saknaden efter den var så stor hade jag märkt efter bara en dag på en annan skola.
GAIS vann, förlorade, vann, förlorade till och från under hela hösten. Men det fanns en annan puls i klubben denna säsongen och supportrar ställde upp med allt möjligt för att bidra med något till vårt älskade GAIS. De flesta beslöt sig för att ta sig i kragen och göra skillnad. "De flesta" blev till fler och tillsammans blev vi starkare. Läktarna lös inte längre med sin frånvaro och mungiporna var inte längre i knävecken hos folk. Trots att det sportsliga varierade från match till match, kom vi alla samman med en tanke om en ljusare framtid.
Skolan var igång och jag var inne på mitt andra gymnasieår, på en helt fel skola. Detta tog stryk på psyket och humöret svängde upp och ner. Tack vare familj, vänner och GAIS fortsatte jag mitt kämpande, men det gick inte att gömma sanningen. Mitt intresse för hästar och ridning, som jag hållt på med sedan jag var 5 år, var på väg att försvinna. Något jag definitivt inte ville förlora, var mitt intresse till att rida. Jag slutade därför att rida helt och hållet på skolan för att eventuellt kunna hitta tillbaka till det senare. Att varje dag, gå till ett ställe man egentligen inte hör hemma på, är en kamp för sig.
Jag försökte tänka positvit och gjorde saker som fick mig att må bra, som att fota GAIS och gå på konsert. Jag och Malin for till Stockholm en liten snabbis för att se självaste Macklemore i Globen! Det var magiskt och konserten kändes som en nystart när jag kom tillbaka till skolan efter den helgen. Med en energi och vilja att kämpa på, närmade sig jullovet långsamt. Men samtidigt började GAIS säsong lida mot sitt slut, en säsong som slutade allt som allt positivt, vilket var otroligt befriande och underbart! Sista matchen kändes som ett adjö av en hel familj, vissa skulle man få träffa igen, vissa inte.
Nu när säsongen var slut, hade man helt plötsligt massa tid över i veckan som man i vanliga fall brukar lägga på GAIS. Jag bestämde mig därför för att försöka lösa så jag kunde ordna en liten fotoutställning i samband med GAIS julmarknad i Nordstan i december. Detta gick att genomföra, och jag kunde planera inför den även på skoltid tack vare fantastiska lärare. Abstinensen efter GAIS var stor, men lugnades lite under tiden som jag planerade och fick uppleva matcherna genom bilderna igen.
Sedan var det dags för Håkan i Scandinavium. En konsert jag sent kommer glömma, med massa Håkan och GAIS! Jag blev oerhört hedrad när en Gaisare under konserten, kom fram och berömde mig för mitt jobb i GAIS. Rörd till tårar och ett ögonblick jag aldrig kommer glömma. Tack snälla!
Efter mycket kämp och slit i skolan, kom jullovet väldigt passande! Och plötsligt var det dags för GAIS julmarknad och min lilla fotoutställning. Den blev som sagt otroligt lyckad och jag blev ytterligare en erfarenhet rikare och fick under en hel dag vistas bland människor jag verkligen tycker om.
2013 blev ett år fyllt av upplevelser och otroliga händelser. Jag har utvecklats inte bara som fotograf utan även som människa. Jag har mycket att tacka GAIS för och er supportrar. Tänkte egentligen inte skriva så mycket mer, det skulle bli en kort sammanfattning, visserligen fick jag kanske inte med allt men ändå.
Tack alla inblandade för ett helt grymt 2013! Men nu påbörjar vi året som blir vårt; 2014! Nu kör vi, och glöm för guds skull inte GAIS - Ljungskile på Valhalla IP den 8 februari!!! Vi ses där.
// Line Skaugrud Landevik
Fotograf GAIS
